Vad är diabetes?

Diabetes kan drabba alla

Ökade blodsockernivåer på grund av otillräcklig insulinproduktion/ insulinresistens

Ordet Diabetes Mellitus härstammar från grekiskans ord “diabetes” som betyder “genompasserande” och det latinska ordet “mellitus” som betyder “söt som honung”, vilket definierar huvudsymptomen för diabetes - socker i urinet. 

Karakteristiskt för diabetes mellitus är förhöjda blodsockernivåer som orsakas av en minskad eller saknad insulinproduktion. Om någon lider av insulinresistens (vilket är vanligt särskilt vid diabetes typ 2) finns tillräckligt med insulin men kroppen kan inte tillgodogöra sig det.

Kolhydraterna från mat omvandlas till glukos i kroppen. Glukos är kroppens viktigaste energikälla för den normala metabola processen. Ibland cirkulerar glukos fritt i blodet och är därmed alltid tillgänglig för kroppens celler. Ibland om det inte behövs omedelbart, lagras glukos i levern och skelettmusklerna i form av glykogen, där det kan frigöras igen när som helst.

Hormonet insulin produceras i bukspottkörtelns betaceller och frisätts i blodcirkulationen. Insulin är det viktigaste ämnet för denna process. Det möjliggör transport av glukos in i muskel-, fett- och levercellerna och reglerar dessutom leverns frisättning av glukos. På detta sätt styr insulinet blodsockernivån. Det finns inget alternativt hormon som kan göra detta jobb.

Om diabetes har uppstått är bristen på insulin anledningen till att kroppen inte längre kan metabolisera kolhydrater från maten. Kroppen saknar energi och börjar bryta ned fettsyror. De resulterande komponenterna - ketoner – kan leda till acidos (ökning av kroppens syrahalt) om bristen på insulin inte behandlas omedelbart.

Diabetes diagnostiseras genom mätning av blodsockret. Gränsen för fasteglukos är 6,1 mmol/l för personer utan diabetes och inte över 7,8 mmol/l två timmar efter en måltid (om man använder kapillärblod från fingertoppen). Behandlingsmetoden beror på grad och typ av sjukdom.